Team moonshine

När andra spöt sattes mumlade snickarfan (team Pyllen) något hädande om team moonshines spöparavaner och deras dragförmåga. Sånt straffar sig såklart omgående och spöböjet infinner sig direkt. Efter en harmonisk drillning utan graciösa glädjeskutt lägger sig larren till rätta i håvgarnat. Äntligen! Det var fan inte i morgon man fick en lax senast. Pang pang med bordsstolpen och vi har ett lik i baljan som mätte 83cm. Den verkade lida av någon form av vattenskallesyndrom som kan ha med direkta problem att tryckutjämna då den hade tydliga spår av nätvistelse. Läbbiga sår på bakre halvan av blankheten. Skit detsamma, bra gick det.

Sen tuggar vi på nån timme till innan nästa hugg kommer. Bruuuuutalt plask i sprutet där en oskyldig tubfluga smakas av på det mest hänsynslösa sätt snickarn skådat. Det tog nog 30sek innan jag listat ut vilket spö det gungade i, en total låsning mitt i stirret. Nåväl, in kom den men inte utan fight! I håven kom en välsvarvad spiggknaprare strax under maxpuls. Nu fick man se hur en ickemongolid fisk ser ut, trevligt....

 

Dagens sista fångst får vi tillägna herr Steenson. Det blev ett fjäderbeklätt helvete som har hånat trollare för sista gången. Den var lite intresserad av att testa skärpan på Gamakatsu´s 3-krok i storlek 6. Strax efter testet drunknade testpiloten, eller drack ihjäl sig som också det är en vanlig olyckshändelse på sjön.

När dagens sista löja skulle dras upp ur vattnet var kusin gapflabb där och nöp Steenson ännu en gång. Nu blev det lite drakflygning i pålandsvinden men efte att gott mothugg damp Steenson ner bakom båten men en gnutta mer oskärpt.

 

Sen gav vi upp detta fiske och begav oss hemåt. En snabb begravning på en rastplats och lite snabbmat på donken sen var det dags för rensning! Då var ju självklart vattenskallefirren full av äckliga maskar och andra roliga saker. Jag lovar, en Kines hade inte ens funderat på att äta den, då fattar ni.

 

Sammanfattning:

3 fångster, lax 83,68, mås vingbredd 95cm